Ett äventyr med oväntad vändning
Stormvindar! Sjösjuka! Räddade av kustbevakningen! Ett äventyr med extra allt. Vi har tidigare berättat om Sören Kjellkvist och Måns Kämpes roddexpeditioner som har målet att rädda den, nästintill, utrotade Östersjötumlaren. Simris är stolta över att vara en del av, och sponsra, detta viktiga projekt. I början av juli inleddes kampanjen Rädda Östersjötumlaren med en rodd från Nynäshamn till Gotland, med siktet inställt på Almedalsveckan, för att på plats påverka politiker och makthavare till att agera för att rädda tumlaren. Under resans gång visade dock naturen vilken nyckfull kraft den är. Vi hörde av oss till Sören och Måns för att höra mer om rodden som inte riktigt gick som det var tänkt.
Söndagen den fjärde juli 2021. Havet ligger still och skärgården breder ut sig som en skinande diamant över horisonten. Många har precis påbörjat sin sommarsemester och ser fram emot en perfekt dag för att slappna av och ladda batterierna. Men det är inte semester som står på schemat för äventyrarna Sören Kjellkvist, Måns Kämpe och deras sällskap (och sponsorer) Fredrika Gullfot, grundare av Simris och Paul Ottosson, VD på Datanet. De förbereder sig inför att korsa Östersjön i den 24 fot långa roddbåten Albedo.
– Vi planerade att utgå ifrån Torö som ligger precis väster om Nynäshamn, och därifrån ta oss över till Visby. Precis enligt plan kastade vi loss på söndag morgon, berättar Måns Kämpe.
Resan beräknades att ta ungefär ett och ett halvt dygn. Från Torö navigerade sällskapet sig ut genom skärgården, för att nå öppet hav. Östkusten visade sig från sin absolut bästa sida – kobbar och skär, prydda med enstaka träd här och där badade i solljus.
– När vi kom ut ur skärgården var förutsättningarna helt idealiska. Havet låg helt stilla! Vi rörde oss i stabila 2 - 4 knop och GPS:en beräknade att vi skulle vara framme om 37 timmar, och anlända till Visby måndag lunch, fortsätter Sören Kjellkvist.
Vindarna vänder
När eftermiddagen passerar och kvällen närmar sig byter sällskapet strategi, från att ro en och en, till att två personer i taget ror. I par ror de tvåtimmarsskift för att sedan pausa för två timmars sömn och när natten så sakteliga övergår till gryning kan de se tillbaka på ett första dygn av resan som gått helt enligt plan. Under morgonen börjar vindarna vända och så sakteliga tillta. Det var inte vad väderprognoserna hade rapporterat. Även om hastigheten går ner något, från 2 till 1,5 knop, rör sig Albedo ändå tillräckligt fort för att hinna nå Almedalsveckan i god tid. Dessvärre för vårt sällskap nöjer sig inte vädrets makter där. Sakta men säkert blir havet allt mer upproriskt, fram till dess att vindstyrkan når 7 sekundmeter, vilket leder till vågar och mer intensiv sjö. Fredrika och Paul, som kanske inte är lika vana vid att vara ute till havs i en roddbåt som Måns och Sören är, blir allt mer sjösjuka. Trots de försämrade omständigheterna kämpar de vidare och ror intensiva tvåtimmarspass, fast beslutsamma om att nå Gotland för att kunna maximera uppmärksamheten kring Östersjötumlaren.
”Definitionen av ett äventyr är att utgången är oviss” – Sören Kjellkvist
Vid lunchtid på måndagen tilltar vinden ytterligare och når 10 sekundmeter. Det här är definitivt inte optimalt väder för att befinna sig till havs i en roddbåt. Åtminstone inte i motvind. Med en tid att passa.
– Planen var att våra gäster skulle få en hyfsat enkel roddupplevelse, men jag måste säga att de verkligen växlade upp när förutsättningarna förändrades. Det är inte enkelt att ro i tvåtimmarsskift i dessa förhållanden och definitivt tuffare än vad man kan förvänta sig, berättar Sören.
Halvvägs till Gotland inser de att det kommer ta dem ytterligare 48 timmar att komma fram i nuvarande hastighet. Med halva besättningen utslagen i sjösjuka och näringsbrist är det omöjlighet för Sören och Måns att nå Almedalen i tid. Även om de ror i full hastighet gör de starka vindarna att de driver åt fel håll. De kommer ingen vart och måste börja se över sina alternativ. När Fredrika dessutom börjar känna smärtor i njurarna blir situationen mer allvarlig än vid enbart sjösjuka.
Kustbevakningen kommer till undsättning
Så vad gör du om du sitter fast mitt på Östersjön, utan mottagning på telefonen? När det gäller expeditioner av den här kalibern är förberedelser A och O. Självklart hade sällskapet med sig en satellitsändare som gjorde det möjligt att skicka SMS och e-post och till slut fick de kontakt med fastlandet. Efter en fem timmar lång väntan kom kustbevakningen och plockade upp Fredrika och Paul klockan 17.30 på måndagskvällen. Vid det här laget har alla fyra rott konstant i 32 timmar.
Men, vad gjorde då Sören och Måns?
– I ett läge som det här finns det inte så mycket man kan göra, säger Måns. Man får lyssna till naturen. Vi vände om och började ro tillbaka mot fastlandet. Helt plötsligt hade vi kraftig medvind och den höga hastigheten gjorde att vi kunde nå Arkösund 18 timmar senare. Vi hann även med ett stopp på en närliggande ö där vi genomförde en Facebook live tillsammans med Coalition Clean Baltic, i vilken vi pratade om expeditionen och Östersjötumlaren.
– Hade vi inte haft en tid att passa hade vi lagt i ett drivankare och väntat ut vinden, lagt oss i ruffen och sovit igenom det hela. Det är vad vi kommer göra om vi hamnar i liknande väderförhållanden på atlanten. Men, den tiden fanns i här, fyller Sören i.
Även om expeditionen inte gick som planerat fick den trots allt mycket medial uppmärksamhet. Huvudsyftet med resan var ju, trots allt, att sprida medvetenhet om Östersjötumlaren och även om besättningen inte lyckades ta sig till Gotland i tid var det ur det perspektivet en framgång.
Rodden fortsätter
Måns och Sören ser den här expeditionen som en intressant och givande upplevelse – ordet ”rolig” nämndes också. Men deras äventyr slutar inte här. Nästa initiativ för att rädda tumlaren är att ta Albedo hela vägen över Atlanten, en resa som beräknas ta 3 månader att slutföra. Expeditionen är planerad då strömmarna och vindarna över Atlanten är som mest gynnsamma. Men hur hanterar de sjösjuka?
– Jag kan bli sjösjuk om jag inte får sova ordentligt, men det händer inte särskilt ofta. Det tar faktiskt bara kroppen tre dagar att ”komma över” illamåendet och kräkningarna, det gäller bara att stå ut de där första 72 timmarna… säger Sören och ler brett.
Vi beundrar Måns och Sörens mod och beslutsamhet att rädda Östersjötumlaren. Vi ser fram emot deras korsande av atlanten och önskar dem all lycka till med förberedelserna inför nästa stora äventyr. Simris grundare Fredrika har återhämtat sig från erfarenheten, men kommer heja på Sören och Måns från sidlinjen nästa gång.
– Vi delade en fantastisk upplevelse tillsammans, men jag tror det kommer gå bättre för Sören och Måns om jag hejar på dem från sidlinjen nästa gång, säger Fredrika och skrattar. Det går inte att begripa vad dessa killar är gjorda av om du inte själv har upplevt något liknande.
Vill du stödja Sören och Måns i deras kamp för att rädda Östersjötumlaren? Skriv under deras namninsamling, så att vi kan sätta tryck på politiker och makthavare för att rädda detta unika däggdjur.